Nostaligkväll. Asking Alexandria på högsta volym. Kan inte fatta att det var över fem år sedan jag började lyssna på dem. Jag och Matilda gick runt i korridorerna i skolan och citerade texterna (kanske inte det bästa, men whatever xD), försökte growla men det gick inget vidare och bara ÄLSKADE musiken. Hemma lärde jag och Linnéa oss texterna och låtarna gick om och om igen i hörlurarna.
Ingenting kunde stoppa oss.
Jag kan inte heller fatta att jag missat de två konserter de haft i Stockholm sedan dess, men jag vet att jag kommer vara där nästa gång de spelar här.
Jag kommer hoppa, jag kommer skrika och tårarna kommer rinna.
I can help you through this, but you have to take my hand. I can take you home - take my hand, take my hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar