Ni var allt, och nu finns ni inte längre

Helt plötsligt blir jag ledsen. Jag sitter och lyssnar på världens bästa band som skrivit världens bästa låtar, och så minns jag plötsligt att de för två tre dagar sedan gått ut med att de splittrats. Jag antar att jag inte förstått det förrän nu, att jag aldrig någonsin kommer få se dem. Alla låtar som jag älskar, det som gör mig lycklig, finns inte längre. Visserligen kommer ju alltid det gamla finnas kvar, men vetskapen om att bandet inte finns längre gör mig bara så grå inombords. Det är som att luften gått ur mig på något sätt.

Jag vill bara att de ska veta hur mycket de betytt och fortfarande betyder för mig.

あいしてる 

SEREMEDY